lollo presenterar:

Jag är inte en av dom.
Jag är någon annan.
Bara för att jag har gjort en massa annat skit i sommar så har allt blivit så fel.
Känns som allt kommer gå åt helvete.

Givetvis är det ju inte endast mitt problem.
Eller fel.
Men min personlighet är sån som tar åt sig, även av små saker.
Spelar ingen roll vad för nåt.

Just nu vill jag bara bort.
Bort till Götet eller Norrtälje eller vad fan som helst!
Bort härifrån iallafall.
Saknar den gamla goa tiden.

Den tid då alla var med alla.
Den tid då ingen va så kall som man är nu.
Den tid då jag var lycklig.
Den tid då jag kände mig betydelsefull för någon annan.

Den tiden är inte nu.
Och jag vet inte när den senast va.
Helt ärligt orkar jag inte bry mig om det.
Men den tiden var guld för mig.

Självklart hjälper det inte att sitta här och klaga en lördagskväll.
Det tror jag inte iallafall.
Men det får mig att känna mig friare.
Alla jävla ord får försvinna.

Allting kan ju inte heller vara som det alltid vart.
Saker och ting måste ju förändras.
Men vi behöver väl inte förändras?
Vi kan väl vara dom som vi är endå?

Antar att vi kan det.
Men endå inte.
Antar att livet är orättvist.
Och egentligen har jag nog det jävkligt bra endå.